Covers
Idag drar vi som sagt till Örebro på en minisemester/konferens och jag har löst musikfrågan samtidigt som det blev en bra rubrik.
Vad tycker ni egentligen om covers?
För många år sedan prenumererade jag på Mr Music, då tyckte jag det var en bra ide med att alltid få de senaste hitsen samlade på en skiva. Det är det säkert fortfarande för en del även om det inte riktigt passar mig. Det som var lite intressant var att min pappa gång på gång sa, ”det där är ju en gammal låt!”. Min pappa hade ett väldigt stor musikintresse och en rejäl samling med skivor. Han kunde därför väldigt ofta plocka fram originallåten på de ”nya” låtarna.
När mp3 började komma så påbörjade jag därför ett litet projekt, jag börja de samla på covers. I Winamp skapade jag sen spellista med först covern och sedan originallåten. I många fall blev det både 2 och tre covers på rad. Efter några år var min spellista över 24 timmar lång. I det läget gav jag upp och konstaterade följande:
Varför skriva en ny bra låt när det finns så många gamla vi kan slakta?
Jag har inget emot covers, jag gillar det faktiskt, om man gör dom på rätt sätt. Ska man göra en cover ska man tillföra låten något nytt, man ska inte bara ta en bra låt, slänga på lite discodunk och känna sig nöjd med det. Kate Ryan, Cascade och Scooter är lysande exemplel på artister som INTE vet hur man gör en cover. Eller är det just det dom vet eftersom dom bevisligen får folk att köpa skiten (okej, det kan komma en del låtar från dom som funkar på festen men inte mer än det).
Vem gör då en bra cover? Jo en som vidareutvecklar låten, som tillför en nu dimension eller vrider till den. Ta all along the watchtower med jimi Hendrix, det är en lysande cover. Han har tagit en halvmesig låt med urflippat muspel och gjort en rockklassiker av det. Man kan också göra bra dancecover. Pape Dees tolkning av ”First cut is the deepest” är också lysande så det går om man vill.