Fredrik Thordendal, Meshuggah
Ända sedan jag köpte None har jag varit helt såld på Meshuggah. Egentligen har jag inte gillat det dom gjort efter None lika mycket men ändå finns känslan kvar. Humiliative än min partylåt nr 1 och måste avnjutas varje gång det är förfest.
Jag köpte också Fredrik Thorndendals Special Defects och är nog en av få som lyssnat igen hela förstaspåret (enda spåret 
) rakt igenom utan paus. Jag får nog erkänna att jag kände mig lite lustig efteråt. Den där prästens lilla urflipp i mitten gjorde det inte bättre.
Jag hade nöjet att se dom live i Hultsfred också med min Kusin Mattias. Förutom att det var helt enormt att höra dom spela denna grymt tekniska musik live var det också riktigt kul att se besökarna försöka stompa i takt . hur ”dansar” man i 5/4 takt? Det sjukaste var när en av ”roddarna” kom i mitt i en låt och började köra en rent löjligt snabbt och tekniskt solo ett tag. Han lekte loss hysteriskt och vi bara gapade, Hur faan kan en som är så löjligt bra på att spela gitarr jobba som roddare var min tanke? Men det visade sig att det var Ia Eklund